Ett mail som inte blir skickat?

Hej A,

Det här är T:s f d flickvän som skriver och varför jag skriver vet jag inte riktigt, annat än att jag är så jätteledsen.

Nyligen var jag hos honom i två veckor och vi hade en jättebra tid tillsammans, då känslor och tankar, tårar och skratt utbyttes av oss båda i ren kärlek och lycka och helst av allt vill han att jag ska flytta dit, eftersom han ser vår relation som det största som hänt honom.

Han har berättat om er tid tillsammans under någon avslutning med jobbet och att ni hade så trevligt. Samma dag som jag åkt hem, sa han i telefon att det kändes konstigt inombords, att något var på G och jag frågade om det hade med dig att göra och det trodde han. Han tror inte att det är något mer än vänskap, men jag ska vänta och se vad det är, enligt honom…

                                                     

Tidigare har han under min tid, umgåtts mkt intensivt med en annan kvinna, som också är 30 år yngre. De var bara vänner, men gick längre än så vid ett tillfälle… Något som har varit jobbigt att hantera, men ändå hände innan vi möttes irl. Tyvärr känner jag igen tecknen och intresset för dig kan lätt leda till ngt annat om du nu skulle vilja. Han gillar yngre kvinnor/tjejer och känner sig bekräftad när någon visar intresse. (Förstås, men det är mer än vanligt s a s).

Det han säger om ställningstaganden i relationsfrågor, svänger kraftigt från ett tillfälle till ett annat. Enligt honom är det nu plötsligt rätt att vara med flera, ha kvar mig och ändå “kommunicera” med andra kvinnor genom älskog. Det var tidigare något som han inte ville, inte ens kunde tänka sig, hade tröttnat på då han innan haft så många kvinnor och nu äntligen hittat något som kändes helt annorlunda - för vi två tillsammans var så stort, var allt, inget annat behövdes eller fattades! Var är jag då nu, i hans hjärta? Hur mycket plågar det mig? Nej! Det visar bara att Vi två inte längre är rätt. Jag räcker inte och måste lämna.

I min värld tar man hänsyn och även om jag inte är så fri i tanken att det känns okej att den jag älskar träffar en kvinna på tu man hand, så borde min partner styra möten efter det och vänta tills vi alla kunde ses tillsammans. Jag tycker jättemycket om att träffa nya människor, men jag förstår att intresset för honom finns i att möta dig själv och då är han inte heller mogen för en kärleksrelation med mig. (Så här tänkte jag innan, men nu har jag även fått veta att kanske vill han dessutom ha sex med henne  när de möts – om hon vill och det känns rätt!!).

Jag hoppas att det går bra, vilket som och ssv – vet inte ens varför jag skriver! Han kallar mig svartsjuk, jag ser det som att vara realistisk, att vara sann. Om jag gillar någon man, så träffar jag ändå inte den personen själv när jag är i en relation. Så enkelt ser jag det.

Ha det bra, A och sköt om dig riktigt väl.

 

I mitt hjärta.

Besvikelse, en sorg över att jag inte har kraften. Allt fortgår, du har gråtit över att jag är lessen, att du älskar mej, att du sårar men ska ändå träffa henne. Du måste se vad det är, varför det känns så bra med henne. Och säjer mej att jag tänker fel, att även om ni också älskar ska jag finnas kvar och du alltid älska mej. Så främmande, underligt, känslokallt, empatilöst. Ändå är jag här, kvar i en förbannelse och kvardröjande minnen från det vackraste jag levt.

Hur gör jag nu? Kan jag strunta i mej själv? Det skadar, värker överallt, gör mej sjuk att jag inte har gått, att du tänker som du gör. Att friheten inte känns tillsammans m e d m e j! Att du söker dej till andra, det inte räcker med oss. Du och jag som har älskat, gråtit, skrattat, njutit, levt det underbaraste! Jag har bestämt mej, måste bara samla styrkan för att gå. Aldrig att jag väntar för att se vad som händer, för det är inte rätt om du känner så!

Hur gör jag för att lämna det som inte ens varit nåt jag innan kunnat tänka mej men berör, berör, intar, lägrar h e l a mej!

Hur gör jag?

 

En dag på utflykt-

Då du finner en ung kvinna att sitta bredvid, att följa efter som en beundrande svans. Ni har så mycket att prata om och inga andra är intressanta. En kvinna som har samma underliga intressen som du och är mer än hälften så gammal. Så underbart.

Du berättar att du tycker hon är attraktiv, att du i en snabb känsla känt att henne skulle du kunna ha en kärleksrelation med om inte jag och du var tillsammans. Sen lägger hon till dej på Msn och du mejlar henne i ett ärende och ni är igång med era mejl.

Jag frågar om du kommer att träffa henne på tu man hand, chatta, mejla, sms:a – såvida hon vill. Det är mycket möjligt svarar du, om livet lägger det i dina händer. Om du eller hon har lust. Jag frågar om du är säker på det, om det är värt det – för jag kommer inte till dej om ni ska börja umgås. Eller om du ska börja träffa nån annan kvinna som du inte har känt förut. Du säjer att det inte ska spela nån roll, om du får ut nåt av det ska jag bara vara glad och nöjd, för det är mej du älskar.

DET är INTE sant. Det är så uridiotiskt, bara att se på bokstäverna här. Vem som helst kan se hur f e l och d u m t det är! Det har inget med frihet att göra, bara att du är intresserad av en annan kvinna, inget annat.

Du kastar bort det här. Plågar mej dagligen med alla verbala omskrivningar för det som helt enkelt är s v e k. SVEK och inget annat. Äta kakan och ha den och fler kvar. Inget annat.

SÖK HJÄLP. Så tycker jag, även om det är jag som mår dåligt av allt det här, men du har ett bekräftelsebehov som är för stort när den du säjer dej ha letat efter i hela ditt liv inte räcker. Även om man har mycket gemensamt med nån så är det inte okej att träffa den själv om det är som i det här fallet. Om du älskar mej borde du inte ens vilja träffa henne själv.

Inte i en monogam relation. Inte i en äkta kärlek mellan två.

Du lägger dej och sover efter allt det här. Kramper inuti Ångest Ledsnad – det vet du inget om förrän du själv blir utsatt för samma. Men jag gör inte så, tar inte in nån ny när jag har en som jag älskar. Men nu…

Jag kommer inte. Jag bara lämnar dej för inget finns mer att säga. Dina ord ändras dag till dag, inget gäller, inget finns att känna tro till. Inget.

Säj mej – om nån läser: Är jag helt ute och cyklar? Eller är det okej att den ena i ett förhållande börjar umgås ganska intensivt med en ung, snygg kvinna/man som dessutom känns attraktiv?

Brister

 

Jag älskar.

dina händers mjuka värme

och när dom sakta och sensuellt rör vid mig

hur du än stryker och smeker

varligt – varsamt - tryggt

så strilar ändå ilande värmestrålar

genom hela min kropp

från dina fingrar

ut i mina fingrar, tår och ögonlock

och så den brännande pulserande hettan i mitt sköte

så där så att om jag ser dig i ögonen

så behöver du bara ta mig i din famn

och jag är din

igen och igen

i en passion jag aldrig tidigare har upplevt

eller ens visste att den fanns

Kom in i mig

och stanna kvar där för alltid!

 

Och om Gud hade berättat om det onda!

Då hade jag aldrig låtit dej komma i kontakt med mej. För vad skulle du in här och göra? När det redan är så sargat, varför ska du karga ur det ännu mer?? Är det att jag ska lära mej läxan att det inte finns en enda som är ärlig?! Vad var det du ville ha?

Gud är inte snäll, alltid.

 

Du struntar ju i mej.

Jag ser ju det på vad du gör. Du pratar alltid så mycket, har så fina ord, men de betyder ju inget!! Det är bara prat, för att du ska få det som du vill. För att du ska må bra. Vad spelar det för roll då att jag sitter här och är så ledsen att jag går sönder? Hur kan jag vara så dum att jag gick på det här? För att jag ville att det skulle vara så fint, för att jag ville att du skulle vara den här fina, riktiga människan!!

Du struntar ju i mej! När du gör så här, så totalt – vet hur jag mår när du sover hos den “kvinnan” (är hon verkligen av honkön?) När du skulle åka bort, hur har du tänkt – att åka utan att kunna ha mobilkontakt??? Är du så jävla full och drogad att inget spelar nån roll? Det tar ju fram kalla sidor, arrogans, elakhet – hur kan du tycka att det är bra för dej?

Jag kan aldrig förlåta det här, för du vet hur jävla dåligt jag mår när du sover där och så har du dessutom ingen mobil att prata i!! Fritt fram hela natten, kanske med hon den unga? Du gillar ju småflickor, det har jag verkligen fått förstå. Har ursäkter om åldrar långt ner, långt ifrån gränserna. Vet alla dina hur du tänker där? Så konstigt. Jag borde verkligen ha förstått hur kall du är, att du faktiskt inte kan älska. Att du har jordens största bekräftelsebehov och att det går ut över andra. Du kommer alltid att vara ensam i ditt inre tror jag.

Hur kunde jag falla så? Hur kunde jag låta tiden gå och gå och gå och plågan bli allt större? Dag för dag. Det här är det absolut värsta jag har varit med om. Känner mej helt hjärntvättad, du har försökt ändra på mej så! Inget duger. Men på ett sätt var det här bra, att du gör så och struntar i mej, inte hör av dej, lever loppan hos henne eller vem det nu är, för jag behöver komma ifrån dej!! Jag mår så dåligt av det här! Det går inte och jag behöver riktig kärlek, nån som bryr sej om hela tiden!!!!!!!!!!!! Inte överger så fort nåt annat känns bättre.

Jag vill bara vara själv.

 

Jag kommer aldrig förstå dej.

Det finns inte ,i min värld att man gör så mot nån som man säjer sej älska. Försvinner, lovar att man ska åka hem men sen ger sej av från det ena stället till det andra. Hamnar där hos henne, batteriet tar slut och tänker troligen sova där. Så jävla genomskinligt, så lågt, så taskigt. HUR kan man göra så? Det finns inget som kan ändra på vad jag tycker i det här. Det är inte juste, finns ingen ursäkt. Du kan säja att ni bara är kompisar, visst. Men hon har velat ha dej, ni är samma skrot, med era konstiga vanor o c h du är påverkad och tappar omdömet! HUR tror du att jag ska kunna förlåta det???? ALDRIG att jag gör det.

Det är förstört nu. Du avbröt mej och upprepade samma ord “batteriet, batteriet” när jag försökte säja att du kunde ta dej hem som du sagt innan. Så arrogant beteende! Men du ville inte hem, för då hade du åkt och gått en bit. Du visade med ditt arroganta beteende och att du la på luren en annan sida, en sida som är så elak med ett batteri som ska dö…plus att du sen pratade slut på det.

Det är sönder. Förstört. Solkigt. Gör mej så illa. För min mentala hälsas skull tar det slut NU.

Jag kommer aldrig förlåta din dumhet att du förstörde vårat fina för nåt så oväsentligt. Det är inte frihet, bara ren elak dumhet.

 

Jag vill inte leva.

   Alltså, inte för min egen skull, utan bara för dom som jag har nära och jag gör det för att jag måste, för att jag har placerats här på jorden. Allt jag har att vara tacksam för är jag väldigt tacksam för, men allt det andra är så plågsamt att det tar över. Om jag har byggt upp mitt liv, varför kan det då inte vara trivsamt, lyckligt, fint. Varför är inte det som jag är så tacksam över fungerande?  Jag förstår inte det.

   Mitt i allt finns du som inte nöjer dej med mej utan vill ha möjligheten att vara med andra kvinnor OM du får lust. Ditt resonemang förstår jag, men det fungerar inte i praktiken. Minns du när du låg och grät mitt i natten? För att jag bad dej lämna mej, för att jag inte kan tänka som du, för att jag inte orkar med alla påfrestningar som omger mej hela dagar och nätter i ända? Då trodde jag att jag förstod att du älskade mej så innerligt. Verkligen ÄLSKADE med hela din själ och ditt hjärta. Att du sen vill ha möjligheten att kunna vara med andra, jag förstår inte det. Bara tanken att du k a n tänka dej att vara med nån annan, i en kvinna. Dela den innerligheten, det fina, den tvåsamheten. Det går inte. Med dej är jag fri. Friare än nånsin tidigare. För mej har möjligheten att kunna leva mitt liv med den jag önskar och på det sätt jag skulle vilja varit den optimala friheten. Det jag har strävat mot. VI har varit det som är frihet för mej. Vi. Att andra skulle kunna komma in i det är inget magiskt, vackert, fint eller kärleksfullt.

   Kärlek kan du dela på så många andra sätt, men inte genom erotik och kroppslig närhet och ömhet. Den innerligheten som bara finns mellan två som verkligen älskar och uppskattar varann. Att inte ha gränser för vare sej tillräcklig ålder eller tvåsamhet, för det som anses naturligt för dom allra flesta-det stämmer inte och det visar att vi är så olika i våra tankar OCH i våra känslor, för det fungerar inte. Även om jag är den som styr över hur jag tänker så går ändå känslan före tanken eller kanske hand i hand. Jag vet inte, men en sak har jag insett och det är att livet är inte till för att levas utan bara att genomlidas och man är alltid så ensam i allt. Människor bryr sej egentligen inte mer än att de ser till sitt eget som det allra viktigaste och principer är nåt som är jättekonstigt. Förkastligt och inget att ha när det krossar alla illusioner i dess väg. Du har aldrig älskat.

 

Det är konstigt med dej

Att även om det har gått lång tid så börjar jag störtgråta när du berättar. Så dumt, knasigt, fånigt – jag vet! Men jag förstår inte varför jag reagerar som jag gör, det är ju mej du älskar och ingen annan. Säger du i alla fall och efter vad jag själv märker så är du så otroligt mån om mej. Ingen har tidigare gett så mycket uppmärksamhet till just mej och jag känner mej nästan som en prinsessa när vi är tillsammans! En härlig och ovan känsla, att få vara så uppskattad.

På tal om Ludvika här nedan, så är det ju nästan patetiskt av mej att reagera så, fast grejen är väl det att jag så gärna hade velat vara med från början. . . Då tror jag livet hade sett annorlunda ut för oss båda. Det hade blivit bättre, helt säkert.

Det är vad jag tror och känner här inne, väldigt starkt.

 

Bussgroupies

Det finns. Det finns. Det visste inte jag, men nu vet jag det. Det finns dom som åker med, tur efter tur och är turkiska eller nåt helt annat. Kanske äkta rödhårig och från Ludvika.

Du är ganska så frånstötande och rå i det här…fallet. Ytlig. Jag blir arg när du berättar. Riktigt arg, även om det var länge sen. HUR man kan se så köttsligt på någon det fattar inte jag!! Även om man ska ta sej fram genom livet och letar efter nåt.

Sök efter kärlek på nåt annat sätt! Kärleken är lugn och avspänd och harmonisk. Inget annat. Att det tog så mycket innan du fattade det… Massa galna smileys här, om jag vetat hur man gjorde!