Inte på vad nån säjer bara. För jag har märkt att ord inte betyder samma för olika människor och om jag säjer att jag sätter dej i främsta rummet så betyder det en helt annan sak än när du säjer så om mej, för så är det inte alls. Bara när du inte har nåt annat att ta hand om, eller andra att umgås med. Då sätter du mej i första rummet, annars blir det nog oftast i s i s t a.

Det här är nåt som jag har märkt av efterhand och det känns rätt ointressant att ge allt man har till nån utan att få tillbaka i samma dos. Anledningen till att jag föll för dej, som jag egentligen var så ointresserad av mer än som för en vän, var att du var just så intresserad och intensiv. Men nu… Du kanske tror att du gör som du säjer, men det stämmer tyvärr inte. BRA att du har saker som roar och förströr dej, perfekt. Men för mej är det inte intressant att vara den som känner sej i vägen och som bara passar när allt annat är avverkat, ungefär.

Jag har bestämt mej för att se den här helgen, hålla koll på läget lite helt enkelt och då lär jag ju märka hur det ligger till ännu mer. Inget har jag sagt till dej om det, men du lär väl märka om du inte klarar provet.

Stark är jag och klarar mej alldeles själv. Helst skulle jag nog faktiskt vilja vara alldeles ensam, bo själv, rå mej själv, vara själv. Själv.

Tiden lär visa hur det blir. Spännande faktiskt. Och du visar mej i helgen hur det ligger till, egentligen. Inte bara det dina ord säjer, för dom verkar inte stämma överens med det du gör. Tyvärr. Och jag är så trött på sånt som bara sägs utan innebörd. Det kan jag vara utan.

Jag tror jag är trött på män förresten. Så trist. Men vad ska man med dom till?