Den som just har varit.
Den har givit mej mer kärlek än jag nånsin har upplevt.
Kärlek och värme, ett intresse från dej av att bara röra vid mej.
Krama, klappa, stryka, smeka.
Hela tiden.
Själv har jag nästan kurrat som en katt och kramat tillbaka.
Snusat, andats, njutit, älskat.
Jag vill tacka dej från mitt allra innersta.
Där som allt som verkligen är jag bor.
Även fast det oftast känns ouppnåeligt att skapa en framtid tillsammans.
Så många hinder står i vägen, så mycket ansvar finns att låta gå före.
Vem är jag att vara självisk?
Vem är jag?
Att vara självisk.
