Jag är helt övertygad om att du kommer att slå dej för pannan och känna hur fel det var som du reagerade.

Så sa du till mej och du älskar mej så mycket och vill att jag ska förstå det. Så mycket som du har förmåga att älska, så älskar du mej. Aldrig någonsin har du erfarit ens en bråkdel av det här.

Det mentala, intressen, kommunikation om allt, det har ni.

Vad har vi? Allt överhuvudtaget; det mentala, emotionella, en enorm kärlek du aldrig har upplevt tidigare, erotik utöver allt, romantik som är drömliknande, allmänna intressen. Så säger du. En kommunikation som kan pågå i timme ut, timme in och ändå blir jag aldrig mätt. Blir du? Jag tror inte det. Att somna med dej i örat, att bara höra dej laga mat eller pyssla vid datorn, jag älskar det!

För mej är du allt. Samtidigt är du det motsatta mot det jag alltid har trott att jag vill ha, trots att jag vill ha dej mer än allt i hela världen. Jag får inte ihop det, men kan inte vara utan dej. Aldrig kan jag det. Älskar dej innerligt. Vill förresten älska nu. Nu.