Är det att älska och älskas, att kunna träffa vem du vill, sova över hos andra och kommunicera timmar i sträck med vem det än är? Är det att kunna ligga bredvid någon en hel natt, krama och pussa, så länge du inte har sex eller något av erotisk karaktär?
Jag förstår budskapet och det är verkligen en bedårande vacker och nästan oemotståndlig tanke. OM man nu har ett sånt behov, men varför skulle man ha det? Det fattar inte jag, för det enda som upptar mina tankar är DU – den som har kommit och vänt upp och ner på min tillvaro och blandat runt alla mina känslor. Det är dej jag vill ha ett tankeutbyte med, dej jag vill vara nära, dej jag vill ha kommunikationen med. ingen annan. Kanske låser jag mej för mycket vid dej, det är nog inte nyttigt. Men så intensiv är jag och får du mej får du precis allt du vill. Men jag vill också ha tillbaka och vill inte dela det allra innersta med andra! Att kunna prata med dej är viktigt, men hur ska jag kunna göra det om du för det vidare? Där låser du mej lite och det känns hämmande, gör mej stel och betänksam, tar bort min spontanitet om jag måste tänka efter före. Det fina mellan oss är ju att vi kommunicerar så obehindrat!
Du är ingenting av det jag har drömt om, för jag visste inte ens att det här fanns! Ditt liv är så långt ifrån mitt liv att jag inte förstår hur vi ska kunna mötas om jag inte ger upp mej själv (vilket jag redan nu har gjort en hel del). Vet du att jag lyssnar på det du gav mej så ofta, att jag somnar utmattat av det och vaknar till det? Om du visste hur mycket som rumlar runt inne i mina tankar, av allt det som du tutat i mej… Jag vill inte det här om du inte förändrar en del också. Det som är rätt måste vara rent och att du har svårt att säga nej till andra stör mej lite.
Jag älskar dej. Alltid och med allt. Vad som än händer, för du är det allra mest innehållsrika jag nånsin har mött och har allt som kompletterar mej och ruskar om mina gamla invanda tankemönster.
Kan du hjälpa mej att få det att kännas lite lättare?
