Marijosefine

Och jag är helt fastlåst, inlåst, inspärrad.

Som i ett fängelse känns det.

Och jag förstår att dom val jag har gjort har varit så fel.

Så ofta.

Hur en människa kan ta så lång tid på sej för att utvecklas,

är egentligen ett stort under.

Så trött jag blir.

Kittlar nafsar smeker smakar och försiktigt rullar mellan dina fingrar

Verkligen fokuserar

Kysser varenda mm av min kropp

Fyller mej med det som är du

Värmer hela mitt jag med din underbara värme

Skrattar pratar viskar och är alldeles tyst

Ömt ser in i mina ögon

Älskar mej med hela din underbara intensitet

Gungar med mej på sällhetens hav

När du…och jag…

Så underbart överjordiskt magiskt

Heta vågkammar i mitt inre

Förtrollat upphetsande ljuvligt och underbart

Inte jag, tydligen. För jag vill inte känna som jag gör inför dej. Vill vara din vän, men inte så mycket annat, eftersom allt är så krångligt.

Vem gör det till krångligt?

Inte du, bara jag. Vissheten om det är klar, men ändå är det ju fakta. Att jag inte kan få det att kännas riktigt bra, med dina vanor. Det du intar och alla dom du möter och vill ha kontakt med hela tiden. För mej känns det inte bra att du träffar nya kvinnliga vänner, som du vill kunna mejla med, messa med, ringa eller umgås med. På tu man hand.

Hur frigjord är man om man tycker det känns helt okej?

Bara för att du garanterar mej att det inte är någon annan känsla inblandad än en rent kamratlig. Jag tror inte på det, även om det kanske, eventuellt skulle kunna vara så från din sida, så finns där alltid en laddning, spänning, mellan könen och om ni träffas i en närhet så kommer nog en känsla av mer, förr eller senare.

Och ska jag bara unna dej det då?

Kanske gör man så i en äkta kärlek. Inte vet jag, men här inne känns det förjävligt. Så är det bara. Det brister nåt bara vid tanken och den gången du hade den unga tjejen där…så fel, så jobbigt, så hemskt.

Jag kunde inte andas.

Så, vem bestämmer vem man älskar? När livssynen är så olika och den ene lider för att den andra lider…

Vem bestämmer?

Besvikelse, avoghet, lessenhet

Så det stör mej

Stör mej så mycket att jag knappt kan andas mellan varven

Och inte för mitt liv kan begripa VAD det är som är så viktigt

Med alla dessa nya kontakter, hit och dit.

Det stör mej

Och en trötthet intog mej, belägrade sej mitt innersta jag.

Just nu längtar jag inte ens

Och tror inte att det handlar om Svartsjuka

Mer en realistisk syn på verkligheten

Vad du sänder ut för signaler

Och vad jag ska ta, eller inte ta

Eller om en trötthet och lessenhet är värt att betala med?

Men bara du har kommenterat…så undrar jag vad som händer?

Vem är jag att från noll, få så många läsare? Och vem blir glad av att läsa om vår kärlek?

Intressant. Jag undrar om något har blivit fel, någonstans?

Svarar du då? Här?

Det vore fint.

Att få en slags kommunikation med dej genom bokstäverna.

För vi pratar väl aldrig? Varken i sms eller mobil? Väl?

Eller är det kanske det vi gör, nästan varenda ledig stund!

För så mycket älskar jag att höra din röst, att prata, att ha kontakt, att vara nära dej.

Vet du att du har världens sexigaste röst?!

Nu vet du…

Och jag är tacksam för det. Jag tror att vi kommer lösa det här, att det kommer bli bra för oss båda, men en sak är nog bra att ta till sej – att vi båda måste hjälpas åt. Bara en kan inte anpassa sej, ge vika..

Världen med dej är en värld där det händer saker, hela tiden. Jag försöker att inte va så orolig, men det är inte lätt. Gör så gott jag kan. Ser fram mot alla våra stunder tillsammans och vet att vi kan leva på dom länge, att vi klarar oss ett bra tag.

Det kändes så bra att du fick kontakt med min vän, nån som känner mej så väl och att ni verkade synka så bra. Du är en ovanligt ovanlig person och jag är så glad att jag har mött dej, men ibland så är jag precis tvärtom…för det är jobbigt också!

Det tar på krafterna att hamna i en värld du aldrig har mött förut, att se och uppleva saker du inte mött på nära håll. Mitt i allt står jag stark och vet vem jag är, var jag har mej själv och vem du är. Oftast.

Vi har varann. Det är viktigast. Älskar dej.