Då du finner en ung kvinna att sitta bredvid, att följa efter som en beundrande svans. Ni har så mycket att prata om och inga andra är intressanta. En kvinna som har samma underliga intressen som du och är mer än hälften så gammal. Så underbart.

Du berättar att du tycker hon är attraktiv, att du i en snabb känsla känt att henne skulle du kunna ha en kärleksrelation med om inte jag och du var tillsammans. Sen lägger hon till dej på Msn och du mejlar henne i ett ärende och ni är igång med era mejl.

Jag frågar om du kommer att träffa henne på tu man hand, chatta, mejla, sms:a – såvida hon vill. Det är mycket möjligt svarar du, om livet lägger det i dina händer. Om du eller hon har lust. Jag frågar om du är säker på det, om det är värt det – för jag kommer inte till dej om ni ska börja umgås. Eller om du ska börja träffa nån annan kvinna som du inte har känt förut. Du säjer att det inte ska spela nån roll, om du får ut nåt av det ska jag bara vara glad och nöjd, för det är mej du älskar.

DET är INTE sant. Det är så uridiotiskt, bara att se på bokstäverna här. Vem som helst kan se hur f e l och d u m t det är! Det har inget med frihet att göra, bara att du är intresserad av en annan kvinna, inget annat.

Du kastar bort det här. Plågar mej dagligen med alla verbala omskrivningar för det som helt enkelt är s v e k. SVEK och inget annat. Äta kakan och ha den och fler kvar. Inget annat.

SÖK HJÄLP. Så tycker jag, även om det är jag som mår dåligt av allt det här, men du har ett bekräftelsebehov som är för stort när den du säjer dej ha letat efter i hela ditt liv inte räcker. Även om man har mycket gemensamt med nån så är det inte okej att träffa den själv om det är som i det här fallet. Om du älskar mej borde du inte ens vilja träffa henne själv.

Inte i en monogam relation. Inte i en äkta kärlek mellan två.

Du lägger dej och sover efter allt det här. Kramper inuti Ångest Ledsnad – det vet du inget om förrän du själv blir utsatt för samma. Men jag gör inte så, tar inte in nån ny när jag har en som jag älskar. Men nu…

Jag kommer inte. Jag bara lämnar dej för inget finns mer att säga. Dina ord ändras dag till dag, inget gäller, inget finns att känna tro till. Inget.

Säj mej – om nån läser: Är jag helt ute och cyklar? Eller är det okej att den ena i ett förhållande börjar umgås ganska intensivt med en ung, snygg kvinna/man som dessutom känns attraktiv?

Brister