Vad är det jag har älskat?

Så måste jag tänka när de lessna stunderna intar hela mej.

För vad är det för fint med att stövla fram i sin egen takt, att utnyttja andra för sin egen vinnings skull, att upphöra att existera så fort något annat kommer i vägen?

Säg, vad är det för fint med att anklaga mej för att vara sinnessjuk, helt dum i huve’t och i behov av en stor sinnesundersökning – bara för att jag inte tycker som du angående en FRA-lag?

Jag fattar inte det. Och nu är du försvunnen igen.

Och jag tror faktiskt inte att jag älskar längre. För vad är det jag har älskat? Egentligen?!