Det här är för mycket, jag fixar inte det utan att må illa av det. Jag märker signalerna, ointresset för mej, men ändå ska jag finnas kvar där – bra att ha? Vad vill du med mej?
Vet du, i natt väntade jag och väntade, somnade sen, vaknade efter ett tag flera gånger då och då, för att du hade sagt att du skulle ringa. Så dumt av mej att bli orolig, att tro att du skulle ringa när du sa så. Jag mår inte bra. Magen är helt upp o ner o värker hela tiden för jag vet att du vill ha andra, vad du än säger så kommer det fram när du pratar då o då. Jag borde hålla mej undan, jobba på att inte tycka om dej för det jag fastnade för var ju att du var så jätteförtjust i mej, uppfylld, tänkte på mej, fokuserade på mej och oss.
Hur kunde jag glömma det? Och varför tröttnade du?
Varför vill jag inte att du ska ha andra då? Det är fel av mej, enligt dej. Vad är det för “farligt” om du ligger med nån annan, ifall du ändå stannar kvar hos mej? Jag kan inte förklara det, mer än att det känns i hela mej hur fel det är! Om man älskar vill man ha den man älskar och är så uppfylld av den att ingen annan kommer i närheten av den känslan. Om du är med nån annan så skulle jag aldrig kunna koppla av, vara mej själv, bara tanken på dej med en annan…varför skulle du om vi har det bra?! Det finns inte i min värld och jag har levt ett helt liv utan att hitta kärlek, sann kärlek.
Jag fann den inte nu heller och jag är så ledsen.
