Tänker så ända tills jag inser att det är mitt eget liv jag läser om. Suck. Varje människa är olik andra på sitt sätt och du är som du är, menar inget illa, men ser mest till dej själv, kanske. Nu är jag stark och då blir du svagare och inser hur mycket jag betydde. Så kan det va och jag vet inte vem som styr, men tror att jag har tagit över rodret alltmer på sistone. För att jag har hittat ett lugn, en styrka inom mej.